****** Den mest egendomliga och mystiska låten i hela Harrisons produktion. Texten är djup och filosofisk. Musiken är magisk, mycket tack vare Phil Spectors sätt att måla upp det fascinerande bakgrunds-soundet. En rockpsalm från 1970 som än idag fortsätter att inspirera. Ingenstans - inte ens i Beatles musik - hittar vi något liknande. Melodin griper tag i en på ett sätt olikt alla andra på albumet. Sa jag att låten var magisk? Sir Frankie Crisp var förresten den före detta ägaren till Friar Park, Harrisons hem sedan 1970. |